Onödig oro

Träffen i mammas lägenhet gick lugnt till. Brorsan kom också och vi drog upp lite riktlinjer för begravningen. Vi delade upp hennes smycken och det känns konstigt att sitta med mammas alliansring på fingret och hennes bismarcklänk om halsen.

Mamma hade skrivit ett brev till var och en av oss och lagt i varsitt kuvert. Jag vet inte vad övriga syskon fick för hälsning men till mig hade hon skrivit en dikt där hon bad om förlåtelse för att hon inte räckt till. Hon sörjde tydligen själv också den mamma hon hade kunnat vara.

Kylen och frysen var knökfulla med mat. In i det sista handlade hon fortfarande mat till en fyrabarnsfamilj. Undrar vad hon gjorde med all mat? Hon kan inte ha stoppat i sig den själv, så mager som hon var sista åren. Brorsan tog det mesta av käket. Han har en rävhona som han utfodrar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s