Benjamin mår inte så bra!

Om det är något jag saknar så är det gröna fingrar. För några månader sedan halverade vi blombeståndet hemma då vi gav bort ena benjaminfikusen till Trean. De flyttade till en etagevåning där halva vardagsrummet har dubbel takhöjd och fyra meter höga fönster. Det passade alldeles utmärkt för den största blomman, som trivs och frodas i sin nya miljö. Men den vi har kvar verkar sörja över ensamheten. Den tappar blad på blad, trots att vårsolen börjar titta fram. Det är inte vackert att se en tre meter hög växt tyna bort.

Arbetskamraterna med villatomter utbyter vårtecken från trädgårdarna. Vi har inte ens balkong. Men jag kan konstatera att våren är på gång för nu når solljuset in i köket och avslöjar mina långhåriga köksluckor. 

Vi har i alla fall en fin uteplats även om vi inte är ensamma om den. Vackra sommarkvällar händer det att går vi upp på Skinnarviksberget och sitter i våra fällstolar. Ibland tar vi med skaffning och vin. Sånt sätter lite guldkant på tillvaron.