Släng morsan av tåget

Ettan, Tvåan och Trean är från och med nu min benämning på våra barn. Ettan = äldste sonen, Tvåan är dottern och Trean står för yngste sonen. Den rationaliseringen har jag snott från en annan bloggare. Jag är inte alltid så kreativ, men en väldigt bra härmare. Man kan säga att jag, framförallt i mitt yrke, fört begreppet cut-and-paste till helt nya höjder.

Tvåan ringde på fredag eftermiddag och frågade om jag kunde köpa en dvd-film hon sett på en leksaksaffär. Hon var hemma med en febrig dotter, som behövde lite underhållning. På hemvägen klev jag in i affären och möttes av ett verkligt praktexempel på dålig försäljare.

Ett litet sidospår:
En på mitt jobb berättade att det första jobb hon hade när hon kom från Haparanda till stan, var på Svans skor. Där var alla säljarna vältrimmade. Om en kund t ex frågade ”Har ni den här i storlek 39” fick de aldrig svara nej, även om det visste att den inte fanns i lager. Det var bara att gå in på lagret och snabbt leta upp en eller flera liknande modeller i rätt storlek och visa för kunden. Så jobbar en bra expedit!

Tillbaka till leksaksaffären. Jag hittade inte Tvåans film på dvd-avdelningen och letade upp ett biträde och frågade om Magister Flyktfilmen var slut. Mannen tittade knappt upp och sa ”de filmer vi har står där borta”. Där fanns ingen hjälp att hämta. Jag glodde och glodde hylla upp och hylla ned utan att hitta den.

Efter fredagsfika hos Tvåan bestämmer vi oss för att åka tillbaka till Globen och leksaksaffären. Av någon anledning misstror Tvåan min sökförmåga och hon lyckas hitta filmen, om än i en annan hylla än där hon tidigare sett den.

Vi fortsätter färden till Skärholmen eftersom morsans glasögon var färdiga för hämtning. På vägen dit fastnade vi i en jättekö. Rusningstid parat men endast en fil öppen på E4:an sätter sina spår. När vi levererar glasögonen möts vi av flera rejäla utskällningar från modern. Först för att vi inte ringt och sagt att vi var försenade. Sen fick hon för sig att det inte var hennes glasögon. När jag övertygat henne att ingen mer än hon lämnar in så fina Diorglasögon, så var de i alla fall väldigt dåligt putsade. Och jag hade glömt köpa en hudkrämsom hon absolut behövde. Hon är alldeles tokig in antirynkkrämer, som de kan göra någon större skillnad på en 82-åring. När mamma begrep att det var Tvåan som var med mig och inte M, så fick hon en lång utskällning för att hon aldrig hörde av sig. Det är sånt som skapar mersmak.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s