och ångrar mig igen. Alltså vaccinationen mot svininfluensan. Den som jag tackade nej till. Inte flunsan men sprutan.
Vi får erbjudandet varje år från företagshälsovården och varje år har jag tackat nej. Mest för att jag tyckt att man kan behöva träna upp immunförsvaret med äkta vara. Och jag tillhör inte någon riskgrupp, så varför skulle jag tacka ja? Speciellt som jag inte fått någon influensa. Inte sen 1976. Då var jag rejält dålig med 40° feber i flera dagar. Innan dess hade Asiaten och/eller Hongkong.
Men så slogs jag av den själviska tanken: Tänk om vi blir dåliga lagom till Sydafrikaresan. Eller under själva resan. Det vore just snyggt.
Så nu vet jag inte hur jag ska göra.
8 kommentarer
09 november 2009 kl 20:49
Äsch, ta sprutan, det är mitt råd.
09 november 2009 kl 21:36
Samma råd här. Att man inte haft några eller få influensor innan har ju visat sig vara ett argument som inte den här influensan alls brytt sig om. Det enda som skulle hålla är att möjligtvis gamla asiaten har givit ett visst skydd eftersom så pass få äldre drabbats.
10 november 2009 kl 17:07
Eftersom den här verkar vara strået vassare än de vanliga säsongsflunsorna så har jag valt att vaccinera mig.
10 november 2009 kl 20:21
Jag läser just Landet i gryningen och där dör folk som flugor i spanskan. Ännu ett argument – tänk om grisen muterar till något ännu värre.
10 november 2009 kl 20:45
Damn if you do, damn if you don’t.
Problemet här är väl att man inte vet alldeles exakt vilka som är riskgrupper. Vi har bestämt oss för att ta, om vi nu hinner innan själva influensan slår till. Fick jag det genom företagshälsovården skulle jag definitivt ta den!
10 november 2009 kl 23:00
Min farfar dog i spanskan, min far höll på att stryka med. Jag är ju uppväxt med anekdoter om detta. Den plågade läkaren som kom ut från sjuklägret och sa; ”Den gamle klarar sig nog, men den unge är det värre med, han överlever nog inte natten.”
Han hade fel, det blev precis tvärtom. Min far var då 18, hans far runt 50. Fadern drogs med en livslång klenhet efter det men segade sig fram nästan till 79-årsdagen.
11 november 2009 kl 7:55
I vår familjelegend berättas att min mormors äldre bror dog i spanskan i tjugoårsåldern. Senare har det framkommit att han hade tuberkolos, och dog av det, men det mörkades alltså.
11 november 2009 kl 11:23
Vi har också en spanjor: Mammas storasyster som dog i spanskan innan hon föddes. Alltså innan mamma föddes.